 |
Innehåll |
 |
|
Rymd på FOI och FMV |
|
 |
|
|
 |
Diskussioner om RSP runt jordgubbssmoothies. Från vänster till höger: Davide Didomizio/EDA, Juan Luis Valero/EU SatCen, Christer Andersson/FOI, Lars Jäderblom/Försvarsmakten, Martin Anderberg/Försvarsmakten och Sandra Lindström/FOI.
Under några år har European Defence Agency (EDA) initierat ett antal studier för att se vilka gemensamma europeiska behov och resurser som finns på området rymdlägesbild. En av dessa studier presenterades på FOI i maj i år. Studien The Recognised Space Picture (RSP) Display Study har haft som målsättning att ta fram en gemensam förståelse för hur ett ledningssystem för en rymdlägescentral skulle kunna utformas. Studien, som EU SatCen driver, har genomförts med hjälp av scenariobaserad analys och med Concept of Operation (CONOPS) som målbild. Studien ger flera konkreta exempel på hur en rymdlägesbild skulle kunna visualiseras i praktiken.
Mötet på FOI var också ett första tillfälle där flera svenska myndigheter fick möjlighet att utbyta erfarenheter och åsikter om RSP. Presentationen av studien gav deltagarna även en möjlighet att tänka fritt och framåt samt visualisera hur ett svenskt operativt rymdlägessystem skulle kunna utformas i framtiden.
|
 |
|
Författare Eva Bernhardsdotter, FMV
Betydelsen av rymdbaserade system och dess rymdtjänster för den militära förmågan ökar. En drivkraft inom rymdindustrin är att reducera kostnaderna för satelliter. Responsive Space är ett koncept som härstammar från den amerikanska militären och innebär att snabbt och billigt ta fram användbara rymdsystem som skall kunna användas här och nu. Exempel på detta är att snabbt kunna bygga och skjuta upp en liten satellit som kan komplettera stora strategiska satelliter och som under sin korta livstid på några månader kan tillhandahålla rymdtjänster som möter behov på taktisk/operativ nivå. Sverige ingår sedan 2014 i det multilaterala samarbetsavtalet Responsive Space Capabilities MOU som syftar till att främja samarbeten inom forskning, utveckling, test och utvärdering av teknik med fokus på responsive space. I år hölls den tekniska workshopen på Försvarsministeriet i London den 19-20 maj med deltagande från FOI och FMV som leder samarbetet.
|
 |
|
|
|
Rymdindustri – ny teknik och trender |
|
|
|
 |
I en pressrelease den 13 april tillkännagav SSC utvecklingen av ett nytt nätverk av markstationer riktat mot den växande småsatellitsmarknaden kallat SSC Infinity. Tanken är att möta vad SSC anser vara ett växande behov av marktjänster för småsatelliter.
Små satelliter, exempelvis sådana som bygger på cubesat-standarden, är allmänt sett billigare och enklare att bygga och skjuta upp än större, mer konventionella satelliter. Detta ligger delvis bakom den stora ökningen av små satelliter i bana på senare år.
SSC är inte ensamma om att se en potentiell marknad av markstationer skräddarsydda för småsatelliter: norska Kongsberg Satellite Services (KSAT), israeliska Orbit Communications Systems och det italienska startup-företaget Leaf Space har liknande satsningar. KSAT vill precis som SSC utrusta sitt existerande nätverk av 20 markstationer med specialiserade antenner. Enligt KSAT, som redan har ett delvis operativt nätverk, kräver små satelliter mindre och mer lågfrekventa antenner än vad större satellitsystem kräver. Eftersom flera småsatellitoperatörer satsar på större konstellationer, ibland med hundratals satelliter, verkar fokus för både SSC och KSAT ligga på skalbarhet och hög standardisering av både antenner och gränssnitt.
Läs mer om Infinity, KSAT och Leaf |
|
|
 |
En artists syn på Stratobus. Credit Thales Alenia Space.
Thales Alenia Space (TAS) har fått 20 miljoner euro i stöd av franska staten för att utveckla en testversion av sitt Stratobus-projekt. Enligt nuvarande plan ska man 2018 flyga testversionen och 2020 räknar man med fullskaliga tester. Stratobussen är ett luftskepp som ska kunna operera autonomt på ca 20 kilometers höjd i upp till fem år. Den långa operationstiden bygger på en kombination av solceller och bränsleceller. TAS ser framför sig att Stratobussen ska användas till uppgifter som övervakning, kommunikationsnod samt för att understödja satellitnavigationssystem. Konceptet lanseras som ett billigt alternativ till att skjuta upp satelliter och med skillnaden att den kan ligga stationärt över ett givet område över tid.
Luftskepp som koncept (på olika flyghöjd) återkommer med jämna mellanrum och med olika uppgifter, men med mer eller mindre lyckade resultat. Raytheon och US Armys mångmiljardprojekt i form av låghöjdsballongen (ca 3 kilometer) JLENS går en osäker framtid till mötes efter att amerikanska kongressen dragit in anslagen för 2016. Huruvida Stratobussen går en ljusare framtid till mötes kan endast tiden utvisa.
Läs mer
Du kan även se en videopresentation |
|
|
I maj släppte franska Eutelsat sin ekonomiska prognos där man varnar för försämrad ekonomi de närmsta åren, trots en ökad användning av satkom. Orsaken sägs vara minskad efterfrågan över flera affärsområden och kanske framförallt ökad konkurrens på marknaden med ny satellitteknik. Dagen efter rapporten sjönk aktiekurserna för flera andra satkom-aktörer såsom SES, Intelsat, Inmarsat med flera, vilket kan tyda på att investerare är osäkra på om satkom-marknaden verkligen kan absorbera alla nyinvesteringar. Flera bedömare anser att den globala rymdmarknaden generellt fortfarande är i en stark tillväxtfas (marknaden har växt mer än den globala ekonomin varje år sedan 2008).
De senaste åren har flera satkomaktörer gjort stora investeringar i ny teknik (HTS) och nya satelliter samtidigt som konkurrensen hårdnar med fler aktörer. Den kraftiga reaktionen med sänkta aktiekurser för flera av de stora satkom-bolagen kan tyda på att marknaden är osäker på om utbudet är på väg att bli större än efterfrågan med sämre lönsamhet för satkombranschen som följd.
Läs mer
|
 |
EUTELSAT 8 West B, credit Eutelsat. |
|
|
Amerikanska Iridium presenterade i slutet av maj ett alternativt satellitnavigeringssystem. Genom att använda sin egen konstellation av 66 satelliter och ett frimärksstort chip säger man sig ha en produkt som kan leverera tid, plats och navigering globalt. STL, Satellite Time and Location, som systemet heter kan användas parallellt med existerande (och framtida) satellitnavigationssystem såsom GPS, Galileo, Glonass och liknande system i syfte att minska risken för störningar och bortfall i kritiska situationer. Systemet ska också kunna användas helt autonomt inom- och utomhus. Systemet har testats både i militära och kommersiella tillämpningar och stöds av såväl nuvarande Iridium konstellation som Iridium Next.
Läs mer |
|
|
|
|
Nationell rymdpolicy och -strategi |
|
|
Under ett besök på Kennedy Space Center meddelade Tjeckiens premiärminister att man avser starta upp ett nationellt rymdbolag. Syftet är huvudsakligen för att samla och utveckla relationen mellan högteknologiska företag i USA och Tjeckien. Även relationen mellan ESA och Tjeckien ska på så vis förbättras. Under 2016 avser Tjeckien bidra till ESA med 16 miljoner euro (Sverige bidrog med ca 80 miljoner euro under 2015).
FOI finner det värt att notera att ett land utan traditionell rymdverksamhet nu startar en nationell rymdorganisation med huvuduppgift att utveckla affärsrelationer mellan nationella teknikföretag och omvärlden, det vill säga man avser inte i första hand att skicka upp en satellit utan snarare dra nytta av den expansiva rymdsektorn.
Läs mer |
|
|
|
|
|
 |
GLONASS-mottagare.
Antalet uppskjutningar inom ramen för det ryska federala rymdprogrammet kommer enligt TASS att minska från planerade 185 till 150 under åren 2016 till 2025. Minskningen sägs bero på finansiella neddragningar i rymdprogrammet utarbetat i en preliminär planering av Roscosmos. Enligt TASS så minskar budgeten fram till 2025 från $26,11 till $18,27 miljarder. Neddragningen drabbar också andra delar av det ryska rymdprogrammet och bland annat kommer antalet operativa satelliter att sjunka från planerade 95 till 70 stycken.
Den försvagade ryska ekonomin, som drabbats av lägre oljepriser och sanktioner på grund av ockupationen av Krim, bedöms av FOI nu ta ut sin rätt även inom rymdprogrammet. Av speciellt intresse är neddragningarna i den ryska infrastrukturen av satellitkonstellationer. Satelliter som, även om de till sin funktion huvudsakligen är civila, bidrar till den ryska militära förmågan genom satelliters så kallade dual-use natur.
Läs mer |
|
|
|
 |
EUTELSAT 70B inför uppskjutning på Sea Launch-plattformen, credit Eutelsat.
Sea Launch är ett internationellt konsortium som startades 1995 och som består av en flytande (olje-)plattform som används för uppskjutning av Zenit-raketer från områden nära ekvatorn för att minimera uppskjutningskostnaden. Förutom de båda ryska statliga företagen Roscosmos och RKK Energia ägs konsortiet också av Boeing (USA), Yuzhnoye (Ukraina) och Aker (Norge). Nyhetsbyrån TASS beskrev i en kort artikel i december 2015 att de ryska ägarna avser att sälja sina andelar av Sea Launch-projektet. Skälet till försäljningen angavs vara de höga driftskostnaderna på $30 miljoner per år. TASS kom därefter ut med ytterligare en kort artikel den 30 mars i år, där Roscosmos chef Komarov uppgav att man nu hittat en köpare. Boeing har å sin sida motsatt sig försäljningen och har i ett föreläggande den 2 april till US District Court of California försökt häva avyttringen. Anledningen är att man anser sig ha en skuld att utkräva av RKK Energia på $300 miljoner, och att detta skulle bli mycket svårt att infordra om de ryska företagen försvann ur konsortiet.
Utan att gå in i alla de finansiella och juridiska enskildheterna, inklusive tidigare konkurser, hos Sea Launch observerar FOI likväl att det tidigare samförståndet från slutet av 90-talet mellan de ryska, amerikanska och ukrainska företagen nu verkar vara över. Det är inte heller en alltför avancerad bedömning att konstatera att de nuvarande kyliga politiska relationerna länderna emellan sannolikt också har färgat av sig på projektet och därmed förhindrat att en viktig kapacitet för uppskjutningar av satelliter inte utvecklas. Den juridiska processen lär emellertid fortsätta.
Läs mer |
|
|
USA:s försvarsdepartement håller på att uppdatera sin rymdpolicy. Den senaste versionen härstammar från 2012 och nu är det alltså dags för en ny version. Förutom att beskriva hur försvarssektorn ska hantera och dra nytta av den snabba kommersiella utvecklingen på rymdområdet förväntas policyn även ge ledtrådar om hur USA avser säkerställa tillgång till rymdbaserade tjänster i en rymdmiljö som man beskriver som allt mer konkurrensutsatt och omtvistad.
Den senare frågan är speciellt intressant då en rad uttalanden och skrivningar i relaterade dokument, som till exempel National Defense Authorization Act för 2015, tydliggjort USA:s ambition att utveckla både ”defensiva och offensiva rymdförmågor” för att skydda sina satelliter. Exakt vad dessa förmågor består av är inte allmänt känt. Troligtvis kommer den nya rymdpolicyn innehålla några ledtrådar om vilken riktning USA har valt i dessa frågor.
Läs mer |
|
|
|
|
Utvinning av naturresurser ur asteroider kan tyckas ligga en bra bit in i framtiden, men faktum är att det redan i dag finns ett antal företag som planerar och investerar stora summor i detta. Det finns med andra ord ett växande kommersiellt intresse för gruvdrift i rymden.
I november 2015 antog USA the Commercial Space Launch Competitiveness Act, en lag som bland annat ger amerikanska företag rätt att äga, använda och sälja resurser som man utvunnit ur asteroider. Lagen har fått en hel del uppmärksamhet då det inte är självklart att den är förenlig med rådande internationell rymdlag som klargör att inget land har rätt att göra anspråk på rymden, inklusive månen och andra himlakroppar. Framöver kan vi förvänta oss en hel del diskussioner kring både den specifika lagen, men också mer principiella åsiktsutbyten om huruvida den här typen av frågor bör regleras i nationell lagstiftning eller i internationella forum så som COPUOS, FN:s rymdkommitté.
Läs mer |
 |
Asteroiden Mathilde, en av alla asteroider som i framtiden kan bli föremål för gruvdrift, källa NASA. |
|
|
Space News rapporterade i oktober förra året om uppskjutningen av Kinas första kommersiella jordobservationssatellit, Jilin-1. Satelliten utgör första delen i en större jordobservationskonstellation som ska utvecklas i flera steg: 16 satelliter i drift i slutet av 2016, 60 satelliter vid 2020 och slutligen 138 satelliter som planeras vara i bruk runt 2030. Konstellationen och satelliterna utvecklas och drivs av Chang Guang Satellite Technology Corporation för den civila myndigheten China Center for Resources Satellite Data and Application (CRESDA). Ett syfte uppges vara att minska Kinas beroende på utländskt kommersiellt jordobservationsdata.
Enligt Space News kan den nya kommersiella satsningen skapa konkurrens både för nuvarande leverantörer, som till stor del är företag i Europa och USA, men också för Beijing-2-konstellationen. Beijing-2 ägs visserligen av det brittiska företaget Surrey Satellite Technologies (SSTL), men satellitdata tillhör det kinesiska företaget 21AT.
Jilin-1:s upplösning uppges vara 72 cm, vilket är i nivå med dagens kommersiella jordobservationssatelliter och även vissa militära satelliter. Detta är ett stort steg framåt upplösningsmässigt i jämförelse med andra kinesiska civila satelliter, som Beijing-2 (1 meter), CBERS-4 (5 meter) och Zi Yuan-3 (2,1 meter).
Kina har sedan oktober inte skjutit upp några nya satelliter i konstellationen. Det återstår att se om ambitionen att ha 16 satelliter uppe i slutet av detta år, eller om ens den planerade konstellationsstorleken på 138 satelliter, är realistisk.
Läs mer |
 |
|
|
|
Samarbeten och teknikspridning |
|
|
|
FN har vid tre tillfällen organiserat globala UNISPACE-konferenser (eng. Conferences on the Exploration and Peaceful Uses of Outer Space) med syftet att lyfta internationell samverkan på rymdområdet. Konferenserna har haft något olika teman men har som gemensam nämnare identifierat kommande utmaningar på rymdområdet och satt agendan för FN:s rymdverksamhet under nästkommande år.
För att markera 50-årsjubileet av den första UNISPACE-konferensen, som hölls under två augustiveckor i Wien 1968, kommer UNISPACE+50 hållas under 2018. Målet är bland annat att fastställa inriktning och prioriteringar för både UNOOSA:s (FN:s kontor för rymdfrågor) och COPUOS (FN:s Rymdkommitté) arbete fram till och med 2030. Under tiden fram till huvudkonferensen kommer även årliga tematiska forum anordnas. Det första äger rum i Dubai under november 2016 och fokuserar på rymden som drivkraft för socioekonomisk och hållbar utveckling.
Läs mer |
 |
Den klassiska jorduppgången från Apollo 8 tagen 1968, samma år som den första UNISPACE-konferensen ägde rum i Wien, källa NASA. |
|
|
Ryssland hoppas få utveckla och skjuta upp en fjärranalyssatellit åt Iran 2018 skriver den iranska mediasidan PressTV. Under MAKS Air Show i Moskva, i augusti 2015, skrevs ett preliminärt avtal under mellan det iranska företaget Bonyan Danesh Sharg och de två ryska bolagen NPK BARL samt VNIIEM. Undertecknandet skedde under överinseende av ryske vice premiärministern och chefen för den ryska rymdorganisationen. Enligt den turkiska nyhetsbyrån TasnimNews så är syftet med avtalet att hjälpa det iranska företaget med att utveckla ett fjärranalyssystem. VNIIEM ska bygga och skjuta upp en uppgraderad version av satelliten Kanopus-V1, medan NPK BARL ska ta fram marksegmentet.
Om affären mellan Ryssland och Iran blir av innebär detta enligt FOI:s bedömning att en ny utveckling på rymdområdet i Mellanöstern har startat. Iran har sedan mitten av 2000-talet genomfört ett ambitiöst inhemskt program för att ta fram egen kapacitet för att bygga och skjuta upp fjärranalyssatelliter (hittills fyra stycken). Sannolikt har man underskattat problemen och behöver hjälp med att utveckla sin satellitteknologi. Ryssland å sin sida har gjort flera misslyckade försök med att kommersialisera sin fjärranalysteknik på världsmarknaden. Med länder som Iran har Ryssland hittat en egen marknadsnisch för teknologiöverföring som inget västland vill gå in i. Samtidigt undrar grannländerna oroligt vad den nya förmågan hos Iran kommer att innebära för den egna säkerheten.
Läs mer |
 |
|
|
|
U.S. Strategic Command och UAE Space Agency (UAESA) skrev under våren under en ömsesidig avsiktsförklaring (MoU) om att dela tjänster och information avseende rymdlägesbild eller Space Situational Awareness (SSA). Syftet med överenskommelsen sägs enligt tidningen Space News vara att: ”öka medvetenheten inom rymdområdet och öka säkerheten för rymdfärder för USA och Förenade Arabemiraten”. Chefen för STRATCOM Navy Adm. Cecil Haney uttryckte det som så i en presskonferens att: ”det är nödvändigt att vi arbetar med våra viktigaste allierade och partners [som UAE] för att öka medvetenheten om situationen i rymden”.
Överenskommelsen mellan USA och UAE är intressant ur flera aspekter. Den innebär dels en utökning av USA:s SSA Data Sharing Programme som inbegriper det första arabiska landet. UAE blir därmed det 11 landet med ett bilateralt utbyte av SSA-data vid sidan av Australien, Frankrike, Israel, Italien, Japan, Kanada, Spanien, Storbritannien, Sydkorea och Tyskland. Överenskommelsen betyder också att man inkluderar ett land, som FOI bedömer, idag inte har dedicerade resurser för SSA. Det visar hur betydelsefullt SSA-förmågan är för USA, och hur långsiktigt man agerar för att förbättra kapaciteten globalt.
Läs mer |
 |
|
|
|
Peru är nästa land på listan över nya aktörer i rymden, de satsar stort på en egen militär spaningssatellit. Enligt en press release skall PeruSat-1 skjutas upp i år och den finansieras av försvarsdepartementet i Peru. Kontraktet har gått till franska Airbus och Peru drar därför nytta av erfarenheter från utvecklingen av andra högupplösta optiska jordobservationsplattformar som Pleiades, SPOT 6 & 7, Ingenio (Spanien), KazEOSat-1 (Kazakstan) och Sentinel-2 och -5P. Upplösningen uppges vara bättre än en meter.
Precis som med avtalen mellan Airbus och respektive Algeriet, Kazakstan, Sydkorea, och Förenade Arabemiraten så kommer Peru inte bara ”köpa en satellit” utan avtalet innehåller både teknik och kunskapsöverföring. I avtalet ingår ett marksegment för kontroll, bildnedtagning och bildbehandling som kommer placeras i Peru. Det ingår utbildning av ingenjörer och tekniker i Peru, i allt ifrån drift av satelliten till bildanalysmetoder. Slutligen ingår det även satellitbilder från andra satelliter som ägs av Airbus.
Läs mer |
 |
|
|
|
|
|
|
FOI:s publikationer |
 |
|
Reserapport från COPUOS STSC:s 53:e möte 2016
Daniel Faria, mars 2016
FOI Memo 5650
Mot en allomfattande svensk säkerhetsarkitektur för rymden
Mikael Eriksson, Sandra Lindström, Christer Andersson, februari 2016
FOI-S--5362--SE (Särtryck ur Strategisk utblick 6)
Redovisning av milstolpe: Demonstrator: Visualiserad rymdlägesbild 2015 för projekt Rymdrelaterad förmågeutveckling, AF.9220412
Daniel Faria, mars 2016
FOI Memo 5672
Konferensrapport UNIDIR Space Security 2016
Maths Persson, maj 2016
FOI Memo 5715
Sök FOI:s publikationer på www.foi.se, eller kontakta registrator@foi.se vid intresse. |
|
 |
|
Kommande evenemang |
|
|
Space & Missile Defence Symposium
16-18 augusti 2016, Huntsville, Alabama, USA
8th European CubeSat Symposium
7-9 september, 2016, London
Space 2016
13-16 september 2016, Long beach, Kalifornien, USA
AMOS, Advanced Maui Optical and Space Surveillance Technologies Conference
20-23 september, 2016, Hawaii
ICS 2016
Prel. 20-22 september, 2016, Islamabad, Pakistan
IAC 2016
26-30 september 2016, Guadalajara, Mexiko
Aerospace Technology 2016
11-12 oktober, 2016, Solna
Hosted payload and smallsat summit
20 oktober, 2016, Washington
14th Reinventing Space Conference
24-27 oktober, 2016, London
Global MilSatCom 2016
8-10 november, 2016, London
APRSAF
15-18 november, 2016, Filippinerna |
|
|
|
