 |
Innehåll |
 |
|
Rymdverksamhet på FOI |
|
|
|
 |
Om du vill få lästips och mer kontinuerlig bevakning av rymdrelaterade försvars- och säkerhetsfrågor, följ oss på Twitter@MilRymd |
 |
|
Den 5 maj sköts satelliten SPARC-1 upp. FOI ansvarar för ett av experimenten ombord på satelliten. Satelliten är en del i ett samarbete (NAPA, Nanosatellites And Plug and play Architectures) mellan Sverige (FMV) och USA (AFRL, Air Force Research Laboratory). Försvarsmakten är finansiär på svensk sida. Satelliten är en så kallad 6 U cubesat med en storlek på 10x20x30 centimeter, ungefär som en skokartong. FOI:s experiment handlar om att demonstrera möjligheten att mäta in objekt i rymden med hjälp av en modifierad stjärnkamera.
Tekniken för satelliter har utvecklats i snabb takt. Satelliter blir generellt mindre i storlek, mer komplexa och allt fler ligger i bana runt jorden. Dessutom flyger flera av dem i formation vilket ökar kraven på en effektiv övervakning. Under senare år har FOI byggt upp en kunskap åt Försvarsmakten för en bättre övervakning av rymden, även kallat rymdlägesbild. Experimentet ombord på satelliten kommer ge oss en unik möjlighet att mäta in objekt i rymden från en rymdbaserad sensor. Projektet har pågått i sex år och under den tiden har värdefull kunskap, metoder och verktyg byggts upp kring optiska inmätningar av objekt i rymden. Vi har även fått erfarenhet av att delta i ett satellitutvecklingsprojekt.
Anledningen till att nyttja en stjärnkamera är för att testa om det på ett relativt billigt och enkelt sätt går att använda en sensor på fler sätt än vad den är ämnad till. Om alla satelliter med en stjärnkamera kunde användas för inmätningar i rymden skulle man få ett globalt nätverk av rymdbaserade sensorer. |
 |
Exempel på hur en bild från stjärnkameran kommer att se ut, punkterna är stjärnor och strecket är ett objekt som far förbi, bilden är simulerad i FOI:s planeringsverktyg.
Mer information om uppskjutningen hittar du här |
|
|
En solstorm startar en kedja av händelser som kan påverka samhällskritisk infrastruktur. I sällsynta fall sker extrema solutbrott som skulle kunna leda till allvarliga konsekvenser för samhället. En av effekterna av ett solutbrott är att strömmar induceras i marken (så kallade GICs, Geomagnetically Induced Currents). GICs flyter i långa ledare och kan påverka t.ex. järnvägsnätet, pipelines och elnätet. Det svenska elnätet är väl rustat för att klara normalt rymdväder. Förbättrade prognoser skulle kunna ge förvarning i tid för att skydda systemet, speciellt under ett framtida extremt solutbrott som äger rum med några hundra års mellanrum. FOI har därför tagit fram en ny metod för att bestämma GICs i kraftnätet från solstormar. Denna metod är speciellt anpassad för Sveriges specifika geologiska förhållanden. Sverige har stora variationer i berggrundens ledande egenskaper samt domineras av utbredda kustområden med stora skillnader mellan ledningsförmågan i marken och vattnet vilket påverkar utbredningen av det inducerade geoelektriska fältet och därmed GICs. Kustområden påverkas mer i Sverige under solstormar (t.ex. Malmö och Oskarshamn), därför är det viktigt att ta hänsyn till markens tredimensionella ledningsförmåga för att förbättra prognoser av GIC. Metoden baseras därför på en tredimensionell karta över Sveriges ledningsförmåga (SMAP) för att modellera det inducerade geoelektriska fältet i Sverige (se figur nedan). Metoden har verifierats mot uppmätt GIC i en kraftledning i norra Sverige (mellan punkterna N1 och N2 i kartan) med mycket god överenstämmelse. Om modellen kan verifieras på flera platser i Sverige kan den utgöra ett kraftfullt prognosverktyg för GIC i Svenska kraftnätet t.ex. under extrema solstormar. |
 |
Figuren visar det geoelektriska fältet på marken för ett magnetfält som varierar i väst-östlig riktning (vänster) samt syd-nordlig riktning (vänster). Det elektriska fältet är starkare i områden där den elektriska ledningsförmågan i marken är lägre (södra Sverige) samt i områden där det är stora lokala variationer i ledningsförmåga t.ex. vid kuster. Källa: FOI.
Läs mer i artikeln Rosenqvist, L., & Hall, J. O. (2019). Regional 3-D modeling and verification of geomagnetically induced currents in Sweden. Space Weather, 17, 27–36. |
|
|
 |
Den 27 mars 2019 genomförde Indien ett ASAT-test (ASAT, Anti Satellite) där en indisk satellit sköts ner med en ballistisk missil. Indien blev därmed det fjärde landet efter Kina, USA och Ryssland att demonstrera denna förmåga. Det var den militära satelliten Microsat-R, som sköts upp i januari i 2019, som sköts ner. Det är rimligt att anta att Microsat-R ursprungligen var utformad som måltavla för testet. Den sköts bland annat upp till en ovanligt låg höjd, även för en spaningssatellit. Indiska utrikesdepartementet har uppgett att det är en ballistisk missil ur missilförsvarsprogrammet som har använts. Det är sannolikt en variant av den ballistiska kortdistansmissilen Prithvi II.
Drivkrafterna bakom programmet är både nationell stolthet och att bygga upp Indiens säkerhet samt för att demonstrera Indiens position som rymdmakt. Enligt indiska utrikesdepartementet har Indien följt de internationella lagar och avtal som finns, och de ser inga problem med rymdskrot mer än att det som skapades vid testet kommer att återinträda i jordens atmosfär och brinna upp inom några veckor. Indiens antisatellittest genomfördes på en höjd av ca 280 kilometer över jorden. Enligt experter kommer det ligga kvar rymdskrot i bana runt jorden i upp till ett år.
Det indiska antisatellittestet genomfördes som en del i Indiens ASAT-program benämnt Mission Shakti som är ett gemensamt program mellan försvarets forskningsorganisation DRDO och den civila myndigheten för rymdforskning ISRO. Testet är således ett tydligt exempel på hur Indien integrerar civil teknologi och kunskap med militära behov och målsättningar.
Läs mer om detta och om Indiens rymdprogram i FOI Memo 6756 Indiens rymdprogram - fokus på försvar och säkerhet. |
|
I mars publicerade FOI rapporten Kinas rymdprogram och rymdförmågor. FOI bedriver omvärldsbevakning och -analys inom rymdområdet, både för att lyfta upp möjligheter och för att identifiera potentiella risker, för såväl militär förmågeutveckling som för nationell säkerhet i Sverige. Kina är en av de största rymdaktörerna i världen som både påverkar och driver den globala utvecklingen.
Kina har mycket höga ambitioner och deras utveckling inom rymdområdet har varit mycket expansiv under 2000-talet och särskilt under de senaste tio åren. Kinas huvudfokus är att stärka det civil-militära nyttjandet av rymdresurser. Målet är att stärka det nationella varumärket, förmågan till rymdoperationer och förmågan att självständigt utveckla och driva rymdtjänster. I analysen av hur rymdverksamheten är organiserad är det tydligt att Kinas rymdprogram varken är helt militärt eller helt civilt. I framtida konflikter ser Kina informations- och beslutsöverläge som helt avgörande. Rymdresurserna är kritiska för att uppnå detta och överläge på rymdarenan är därför avgörande. Kinas målsättning är att ha en robust kombination av defensiva och offensiva rymdförmågor.
Kina har idag en oberoende kapacitet för att skjuta upp och utveckla alla olika typer av satelliter som de har behov av, såväl militärt och civilt som kommersiellt. Kina har även öppnat upp för kinesiska privata aktörer inom olika delar av rymdområdet för att kunna konkurrera på den globala arenan.
Läs mer i rapporten.
|
|
|
Sedan 1998 har Nordkorea genomfört fem robotuppskjutningar som enligt landets ledning haft som syfte att placera satelliter i omloppsbana. Uppskjutningarna har lett till stark kritik från omvärlden, trots att Nordkorea hävdar att de har civila ändamål. Klandret och oron beror på den stora likheten mellan teknikerna för uppskjutning av satelliter och för ballistiska robotar. Ballistiska robotar är ämnade att bära stridsdelar som i Nordkoreas fall också skulle kunna vara nukleära. Robotprogrammet, eller som Nordkorea själva hävdar, rymdprogrammet, fördöms av de flesta länder, är föremål för FN-resolutioner och omfattande internationella sanktioner. Det har länge varit ett faktum att program för rymduppskjutning också kan samordnas med utvecklingen av ballistiska robotar med lång räckvidd.
Nordkorea har genomfört sammanlagt sex satellituppskjutningar, den första 1998 och den senaste 2016. Fyra av dessa anses misslyckade, raketerna fungerade inte som de skulle. Uppskjutningarna i december 2012 och februari 2016 lyckades placera satelliter i bana runt jorden, men kommunikationen med och kontrollen över satelliterna misslyckades. De flesta anser att satelliterna kommer att förbli obrukbara tills de faller ner i atmosfären.
Sammanfattningsvis har Nordkorea visat en förmåga, om än begränsad, att sätta föremål i omloppsbana. Hittills har samma typ av raketer använts vid alla uppskjutningar. Raketfamiljen började utvecklas under första halvan av 1990-talet. Till skillnad från det ballistiska vapenbärarprogrammet använder raketprogrammet i princip fortfarande samma typ av teknik som på 1990-talet. Nordkorea har ännu inte bevisat att man har tillräcklig förmåga för att få satelliter att fungera. |
 |
Bildtext: Nordkoreas Unha-3 raket vid uppskjutningsplatsen Tangachai-ri den 8 april 2012.
Läs mer i FOI:s memo om Nordkoreas rymdprogram och rymdförmågor (FOI Memo 6706). |
|
|
Rapportering från rymdkonferenser |
|
|
 |
Foto från konferenssalen i Egmont Palace i Bryssel. Credit: Business Bridge Europe.
Den 22-23 januari deltog FOI i den elfte konferensen om europeisk rymdpolicy i Bryssel. Bakom konferensen står bland annat Europaparlamentet, EU-kommissionen, ESA och europeisk rymdindustri.
EU-kommissionär Elzbieta Bienkowska, med ansvar för bland annat rymdtjänster, inledde konferensen med ett anförande som lyfte fram tre intressanta synpunkter: USA har ett National Space Council direkt under presidenten – finns det något skäl till att inte ha ett European Space Council med experter som lyder direkt under EU-kommissionen eller Europeiska rådet? Vidare sa hon att från det industriella perspektivet kommer snart militära behov vara drivande för framtida utveckling, och att vi måste ”bryta tabut” om att diskutera dual use-aspekterna av satellitsystemen Galileo och Copernicus. Hon betonade att de huvudsakligen är civila system, men de kommer definitivt ha försvars- och säkerhetstillämpningar.
En intressant aspekt av rymdindustrin är försäkringar. En person ur ledningen på International Space Brokers, världens enda försäkringsförmedlare helt inriktad på rymd, sa att en stor del av satellitindustrin som vi känner den idag inte skulle existera om det inte vore för försäkringsbolagen. Hanteringen av risker är en nyckelfaktor, och inte bara när kommersiella krafter står bakom vilket man annars lätt kan tänka sig. Speciellt vid statligt finansierade satelliter skulle valet efter en misslyckad (oförsäkrad) uppskjutning stå mellan att bygga en ny satellit, vilket är dyrt och direkt efter ett misslyckande sällan politiskt gångbart, eller att överge satellitprogrammet. Militära aktörer var bland de första att tillämpa försäkringar, då de vill kunna få upp en ny satellit snabbt vid ett misslyckande.
En session under konferensen berörde den kommande European Defence Fund (EDF) som föreslås få en budget på 13 miljarder euro för sjuårsperioden 2021-2027. Något som betonades var att alla förberedelser måste startas upp redan nu eftersom de första kontrakten kommer delas ut 2021.
Noterbart var även de två skilda berättelserna om var europeisk industri befinner sig. Flera talare lyfte fram att vi i Europa inte är tillräckligt stolta över vad vi faktiskt åstadkommer i rymden och att vi bör lyfta fram att vi är framstående på många områden. Medan flera andra beskrev en risk med att europeisk industri sitter tillbakalutad och därmed ignorerar ökande konkurrens. Risken är att Europa blir oåterkalleligt ifrånsprungen av främst USA och Kina om vi inte satsar på fler initiativ inom ett större antal områden, utökning av GovSatcom (Governmental Satellite Communications), SSA (Space Situational Awareness) och EU Space R&D nämndes bland annat.
Läs mer här |
|
|
 |
Cybersäkerhet för rymdsystem är en fråga som fått rejäl vind i seglen på ett fåtal år, och konferensen Cybersat som berör detta ämne genomfördes i slutet av 2018 i USA. Några av de mest relevanta saker som lyftes på konferensen var:
-
Det är en stor utmaning att effektivt hantera säkerhetsfrågor vid underhåll av satellitkonstellationer bestående av system från olika generationer. Som ett exempel angavs att Intelsats äldsta operativa satellit är 21 år gammal. Även vissa operativa militära system börjar på samma sätt närma sig 20-årsstrecket.
-
Vissa statliga rymdaktörer upplevs som ett ganska välkänt och väldefinierat hot, men nytt är att även icke-statliga rymdaktörer numera redan har eller kommer att få en förmåga att på olika sätt angripa eller utnyttja rymdsystem.
-
Ett problem som är inbyggt i upphandlingsförfarandet i USA är att cybersäkerhet är ett urvalskriterium vid statliga upphandlingar av civila rymdresurser. Detta bidrar till att cybersäkerhet blir en konkurrensfördel och därmed något som industrin inte gärna delar med sig av. Detta hämmar kunskapsspridning och utvecklingen av säkrare system. Det är en utmaning att hantera.
-
Att samtliga länder befinner sig på efterkälken inom området illustrerades tydligt när ledande industriföreträdare frustrerat sammanfattade cybersäkerhetfrågan i rymden som ”We’re currently admiring the problem, not working on the solution”.
Årets CyberSat-konferens genomförs 7-8 november i USA. |
|
Den årliga konferensen Military Space Situational Awareness (MilSpace) genomfördes 1-2 april i London. Konferensen är ett internationellt forum för diskussioner kring rymdlägesbild och täcker in nationella strategier, kommande satsningar och ger en uppdatering om arbetsläget i nuvarande projekt. Konferensen samlade ungefär 120 deltagare, huvudsakligen från Europa men även med deltagande från bland annat USA, Kanada, Australien, och Japan. FOI deltog med ett föredrag om arbetet med en svensk rymdlägesbild. Att notera var att Storbritannien påvisade nyttan av en egen rymdlägesbildsförmåga, med egna modeller och prediktioner av resterna av det indiska anti-satellittest som genomfördes dagarna före konferensen. Med egna inmätningsresurser och modeller kunde man konstatera att indiska påståenden om att testet bildat väldigt lite skrot som snabbt återinträder i atmosfären var väldigt optimistiska. Utöver detta presenterades tekniska detaljer om amerikanska Space Fence-projektet och dess kapacitet vid inmätning av rymdskrot och registrering av nya rymdobjekt.
Läs mer om konferensen här.
|
|
|
Internationell rymdverksamhet |
|
|
|
Vid uppskjutning av Intelsat 35e,
den tredje satelliten i Epic-serien. |
|
Efter endast tre år i sin bana, istället för de planerade femton, har den multinationella organisationen Intelsat meddelat att de förlorat kontroll över satelliten Intelsat 29e. Intelsat 29e var den första satelliten i deras flaggskeppskonstellation Epic, en ny generation av kommunikationssatelliter som kännetecknas av mycket hög datatakt och flera markspår som kan riktas efter behov.
Markbaserade teleskop har bekräftat att satelliten driver utan synbar kontroll och att den har lämnat sin plats i den geostationära banan. Man har också observerat delar lämna satelliten vilket antyder att satelliten brutits upp, orsaken är inte klarlagd i dagsläget. Detta är den andra satelliten av samma typ som fått problem. Under 2016 fick Intelsat 33e problem med sina styrraketer och även om man återfick kontroll över satelliten beräknas detta ha lett till en förkortad livslängd.
Att Intelsat 29e driver i den geostationära banan kan snabbt bli ett problem. I sin nuvarande bana driver satelliten ett varv runt jorden på strax under ett år, samtidigt som den passerar det geostationära banplanet med jämna mellanrum. Det innebär att den utgör en potentiell kollisionsrisk för de över 500 övriga satelliterna i banan. Lyckligtvis är den stor och lätt att följa med nuvarande sensorer. Risken finns att den krockar med mindre skrotdelar och bryts upp i flera mindre delar vilket ytterligare ökar mängden skrot i en bana där skrot kan ligga kvar väldigt länge.
Läs mer här.
|
|
|
 |
Den ryska statliga nyhetsbyrån TASS rapporterar att ryska forskare i samarbete med ryska staten planerar att sätta upp ett observationsnätverk för rymdobjekt i den arktiska regionen. Nätverket kommer att vara lokaliserat till Nentsien-distriktet i nordvästra Ryssland och är planerat att vara på plats till 2020. De första testerna beräknas starta i närtid. Professsor Alexander Rodin från Infrared Spectroscopy Laboratory vid Moscow Institute of Physics and Technology framför till TASS att detta framförallt förväntas förbättra Rysslands övervakningskapacitet av rymdobjekt i polära och solsynkrona banor, eftersom Rysslands tidigare observationsposter i huvudsak är lokaliserade i närheten av den södra gränsen.
Konsekvenserna av projektet diskuteras även mer ingående av forskargruppen SpaceWatch. Enligt dem har Ryssland sedan tidigare ett stort nätverk för övervakning av rymdobjekt, men att detta har lidit av begränsad finansiering under tiden sedan Sovjetunionens fall. Enligt SpaceWatch har dock Ryssland ökat sin militära närvaro i Arktis på senare tid för att stärka sin position i området, då de förändrade geografiska förutsättningarna som klimatförändringarna har medfört har ökat Rysslands ekonomiska intressen i regionen. Exempelvis blir transporter genom norra ishavet nu möjliga under delar av året och stora mängder naturresurser förväntas bli tillgängliga på sikt. Spacewatch argumenterar även för att det planerade nätverket har ett militärt intresse, då det kan ge dem en ökad insikt om övriga länders satellitprogram och den övervakningskapacitet som finns i området.
Läs mer på TASS, Russian News agency och på Spacewatch.global |
|
I april 2019 lanserade Australiens nya Rymdstyrelse ett nytt strategidokument, Advancing Space: Australian Civil Space Strategy 2019-2028. Strategin är det senaste resultatet av en övergripande genomlysning av rymdområdet som Australien genomfört och som hittills lett till en modernisering av rymdlagstiftningen (2018), en rymdindustriutredning (2018) och grundandet av en rymdstyrelse, Australian Space Agency (2018).
Australien skall prioritera utveckling inom positionering och navigering, jordobservation, kommunikationsteknologi och -tjänster, SSA, skrotinmätning samt robotik. En framtida nationell uppskjutningsförmåga finns även med i planerna. Målet med genomlysningen är att på ett systematiskt sätt lyfta blicken för att ge stat och industri bättre möjligheter att utveckla rymdförmågor på flera sätt. År 2030 skall rymdsektorn vara värd 10-12 miljarder AUD och skapa 10 000-20 000 fler jobb. Australienska regeringen har hittills avsatt 254,8 miljoner AUD för teknikutveckling och 19.5 miljoner AUD till en rymdinfrastrukturfond.
Även om den nya strategin och Australiens rymdstyrelse har civilt fokus ingår viktiga militära överväganden och prioriteringar i översynen. Rymden ses som en National Space Enterprise som också avser att ge ett bidrag till att skydda länders fria tillgång till rymddomänen från de aktörer som kan och kanske i framtiden väljer att hota den.
Läs mer här
|
|
Det finns nu ytterligare en deltagare i gruppen av kommersiella aktörer som erbjuder uppskjutningar. Det är amerikanska Rocket Lab som skjutit upp sin egenutvecklade Electron från Nya Zealand. Deras första lyckade uppskjutning skedde 21 januari 2018, men då utan betalande kunder. Den 11 november 2018 gjorde man sin första kommersiella uppskjutning då sex satelliter sköts upp för fyra olika kunder och sedan ytterligare en uppskjutning av 13 satelliter 16 december. Rocket Lab riktar in sig på småsatellitsegmentet och hög uppskjutningstakt, där den höga uppskjutningstakten bygger på effektiv tillverkningsprocess av motorerna med hjälp av additiva tillverkningstekniker.
Det var Rocket Labs raket Electron som användes för uppskjutning av satelliten SPARC-1 i början på maj.
Läs mer här
|
|
|
|
Från uppskjutningen av
Starlink-konstellationen. |
|
Mängden satelliter som är planerade och godkända för uppskjutning ökade ordentligt den 15 november 2018 då amerikanska FCC (Federal Communications Commission) röstade igenom ett godkännande för nästan 8000 nya satelliter. SpaceX är den i särklass största aktören som ansökte om tillstånd för 7518 satelliter, övriga godkända aktörer var Telesat, Leosat och Kepler Communications som ansökte om konstellationer på ca 100 satelliter var.
En del av SpaceX-konstellationen Starlink bryter ny mark då den ska placeras i väldigt låg jordbana (VLEO), knappt 350 km över ytan och lägre än internationella rymdstationen (ISS). Valet av en ovanligt låg banhöjd motiveras med att så fort satelliten är uttjänt/inte operativ ska den bromsas upp av atmosfären och brinna upp inom en månad, vilket minskar hantering av rymdskrot. Den låga banan ställer däremot höga krav på konstanta bankorrigeringar för att satelliterna ska ligga kvar i banan medan de är aktiva.
I och med godkännandet börjar nedräkningen för att realisera konstellationen. Enligt amerikanska regler måste minst halva konstellationen vara i drift inom sex år och hela inom nio år, annars anses tillståndet vara förbrukat och aktören måste söka nytt tillstånd för att få skicka upp fler satelliter. Alla aktörer utom Leosat ansökte om avsteg från tidskravet, men inga avsteg godkändes. Den 23 maj i år skickade SpaceX upp de första 60 satelliterna i Starlink-konstellationen.
Läs mer här
|
|
I USA krävs licens för att använda produkter inom landet som tar emot signaler från andra länders satelliter. Efter sex års handläggning sedan Europeiska kommissionen ansökte om undantag från denna regel har nu FCC beslutat om undantag för privat och kommersiellt bruk. Produkter för statligt bruk får däremot fortfarande inte använda Galileo.
Det öppnar upp användandet och försäljning av produkter som använder sig av Galileos signaler. Två av de band Galileo använder för navigeringssignaler är sedan tidigare godkända för navigering i USA och nyttjas av GPS. Galileo använder dock ytterligare signalband som inte är godkända för navigering och dessa får fortfarande inte användas. Det kan också noteras att ryska GLONASS ännu inte är godkänt.
Läs mer här
|
|
|
|
Generalen John "Jay"
Raymond. Föreslagen
chef för nya SPACECOM. |
|
I USA diskuteras det huruvida man ska etablera en ny separat rymdkår (på engelska Space force) som en sjätte vapengren parallellt med armén, flygvapnet, flottan, marinkåren och kustbevakningen. En egen vapengren, menar man, skulle bland annat underlätta karriärvägar och renodla uppgiften att bedriva militär verksamhet i rymden. Parallellt med en ny rymdkår återuppväcker man också U.S. Space Command, eller SPACECOM, som sedan 2002 ingått som en del av det större U.S. Strategic Command. President Trump har nominerat flygvapengeneralen John "Jay" Raymond att leda det nya SPACECOM som av allt att döma får sitt säte i Colorado Springs. För att ytterligare effektivisera militär rymdverksamhet har Pentagon också skapat en ny myndighet: Space Development Agency, SDA. I en framtid där utvecklingen går allt snabbare hoppas man att den nya organisationen ska harmonisera militärens rymdresurser och effektivisera anskaffning av rymdsystem. En tydlig uppgift för SDA blir därför också att ta till vara på den snabba kommersiella teknikutvecklingen under parollen Rip off and Deploy.
Sammantaget visar förändringarna hur USA lägger allt större militärt fokus på rymdarenan. Det är en konsekvens av att de upplever en tydligare hotbild och en försämrad säkerhetspolitisk utveckling i rymden.
Läs mer om USA:s rymdpolicy under Trump i FOI:s memo (FOI Memo 6545).
|
|
|
|
|
|
Kontakta oss |
 |
|
Vid frågor om nyhetsbrevet och dess innehåll kontakta:
Sandra Lindström
Medverkande vid FOI:
Sandra Lindström (red)
Daniel Faria
Kristofer Hallgren
Lisa Rosenqvist
John Rydqvist
Torbjörn Sundberg
Jonatan Westman |
|
 |
|
FOI:s publikationer |
|
|
Kap 13 Rymden Bilaga 1 Uppdaterat underlag inför nästa försvarspolitiska inriktningsbeslut
Sandra Lindström, september, 2018
FOI-2016-1544:5
Reserapport från konferensen European Space Policy 2018
Sandra Lindström, september, 2018
FOI Memo 6463
Reserapport från konferensen Space tech expo
Sandra Lindström, september, 2018
FOI Memo 6462
Reserapport från Military Space Situational Awareness konferens London 2018
Kristofer Hallgren och Ola Rasmusson, oktober, 2018
FOI Memo 6507
AF.9220418 Statusrapport rymdlägesbild – inmätningar 2018
Hanna Sundberg m.fl., november, 2018
FOI Memo 6551
Amerikansk rymdpolicy under Trump
John Rydqvist, Sandra Lindström, Daniel Faria, december, 2018
FOI Memo 6545
Årsrapport för SSA-Demo 2018
Kristofer Hallgren, januari, 2019
FOI Memo 6645
Introduktion till FN:s riktlinjer för ett långsiktigt hållbart nyttjande av rymden
Daniel Faria och Kristofer Hallgren, januari, 2019
FOI Memo 6658
Kinas rymdprogram och rymdförmågor
Sandra Lindström och John Rydqvist, mars, 2019
FOI-R--4718--SE
Nordkoreas rymdprogram och rymdförmågor
John Rydqvist, april, 2019
FOI Memo 6706
Indiens rymdprogram - fokus på försvar och säkerhet
Sandra Lindström, juni, 2019
FOI Memo 6756
Remissvar avseende er remiss om Totalförsvarets forskningsinstituts rymdverksamhet
Sandra Lindström, juni, 2019
FOI-2019-1031:3
Sök FOI:s publikationer på www.foi.se, eller kontakta registrator@foi.se vid intresse. |
|
|
|
Kommande evenemang |
|
|
World Satellite Business Week
9-13 september, Paris
European CubeSat Symposium
11-13 september, Luxemburg
AMOS
17-20 september, Maui, Hawaii
ESPI Autumn Conference
18-19 september, Wien
Aerospace technology Congress 2019
8-9 oktober, Stockholm
New space show
17-18 oktober, Monaco
International Astronautical Congress (IAC)
21-25 oktober, Washington D.C., USA
Global MilSatcom/Small satellites and disruptive technology focus day
4-7 november, London
CyberSat19
7-8 november, Reston, USA
Reinventing Space Conference
12-14 november, Belfast, Nordirland
Space Tech Expo Europe
19-21 november, Bremen, Tyskland
Asia-Pacific Regional Space Agency Forum (APRSAF-26)
26-29 november, Nagoya, Japan
International Orbital Debris Conference (IOC)
9-12 december, Sugar Land, Texas
|
|
|
|
